2014-03-15
23:11:00
Utredning - dag 1
Klockan ringde 6.45. Tåget gick 7.19. Efter en halvtimme var vi i Stockholm, jag och mamma, och vi gick tillsammans till hennes jobb. Efter det gick jag vidare mot Cereb. Det som oroade mig mest just då var att jag skulle komma försent på grund av att jag aldrig gått den vägen förr. Tur att det finns smarta telefoner!
Kom till Cereb 25 minuter innan nio, anmälde mig och satte mig ner och väntade. Försökte läsa en tidning men blev mest bara bläddrande. Kände mig lite för nervös och rastlös för att kunna koncentrera mig. Psykologer och läkare gick förbi och hämtade patienter och kaffe, jag undrade varje gång om det var hen som skulle ta sig an mig. Till slut kom en söt kvinna med lockigt hår och presenterade sig som Anna Axelsson.
Ett vanligt psykolog/läkarrum. Ett skrivbord med skrivbordsstol. En hylla med böcker och pärmar. Ett litet bort med två stolar på vardera sidan. Ett till litet bort, höjd som ett skrivbord med två till stolar. Utsikten bestod av gråa hus, grå himmel, gråa gator. Jag är inte så förtjust i städer.
Anna började med att gå igenom hur hela processen skulle gå till, vad de skulle göra och vad jag skulle göra och vilken dag som var till för vad. Dagens session skulle användas till att gå igenom mina svårigheter och symptom som kan dras till Aspergers Syndrom.
Detta möte var lite likadant som det jag hade i Uppsala i augusti 2013 inför utredningen. Punkt efter punkt gicks igenom. Hon tog upp symptom efter symptom och så fick jag berätta från egna erfarenheter hur det är och har varit för mig i varje sak. Det är tungt att sitta i två timmar och prata om varenda liten detalj som jag har svårt med i mitt liv. Efteråt kändes det i hjärnan som jag tänker att det skulle kännas i kroppen efter att ha sprungit från Luleå till Uppsala. Ungefär.
Är väldigt mycket som händer i mitt liv just nu, eller snarare kanske det är så att jag inte har någon energi. Orkar på en höft jobba och sova. Laga mat gör jag ibland, den senaste veckan alltför sällan! Iallafall, det kommer att komma upp mer här, om resten av utredningen och tankar efter och sådär. När jag orkar.
Ha det bra!
Kommentarer:
#2:
SOPHIE
Vad bra att du aldrig ska sluta kämpa. Det är lättare att ge upp än att fortsätta livet trots dess motgångar.. men man är tusen gånger starkare än man tror. Än man förstår förens man tagit sig igenom jobbiga saker!
Har väntat på fler inlägg :) Hoppas allt är bra!
Kommentera inlägget här:
Hej på dig :) Hoppas det kommer hjälpa dig att skriva i denna blogg. Jag vet själv hur det är att ha något som tynger ner än, och att skriva är enligt mig de bästa hjälpmedlen. Har man något som inte går att bota, då finner man möjligheter att leva med det. Det går om man bara lär känna sig själv mer. Ville bara skriva denna kommentar, för jag läste för inte så länge sedan om en flicka i 14 års åldern tror jag. Hon hade fått asperger diagnos, men ingen hjälp och hon valde en utväg som inte borde vara ett alternativ överhuvudtaget. Jag har även en mamma med en del diagnoser, och en av dom är asperger.
Ha en fin dag. Kram