aspergerkampen.blogg.se

Klockan ringde 6.45. Tåget gick 7.19. Efter en halvtimme var vi i Stockholm, jag och mamma, och vi gick tillsammans till hennes jobb. Efter det gick jag vidare mot Cereb. Det som oroade mig mest just då var att jag skulle komma försent på grund av att jag aldrig gått den vägen förr. Tur att det finns smarta telefoner! 

 

Kom till Cereb 25 minuter innan nio, anmälde mig och satte mig ner och väntade. Försökte läsa en tidning men blev mest bara bläddrande. Kände mig lite för nervös och rastlös för att kunna koncentrera mig. Psykologer och läkare gick förbi och hämtade patienter och kaffe, jag undrade varje gång om det var hen som skulle ta sig an mig. Till slut kom en söt kvinna med lockigt hår och presenterade sig som Anna Axelsson.

 

Ett vanligt psykolog/läkarrum. Ett skrivbord med skrivbordsstol. En hylla med böcker och pärmar. Ett litet bort med två stolar på vardera sidan. Ett till litet bort, höjd som ett skrivbord med två till stolar. Utsikten bestod av gråa hus, grå himmel, gråa gator. Jag är inte så förtjust i städer. 

 

Anna började med att gå igenom hur hela processen skulle gå till, vad de skulle göra och vad jag skulle göra och vilken dag som var till för vad. Dagens session skulle användas till att gå igenom mina svårigheter och symptom som kan dras till Aspergers Syndrom. 

 

Detta möte var lite likadant som det jag hade i Uppsala i augusti 2013 inför utredningen. Punkt efter punkt gicks igenom. Hon tog upp symptom efter symptom och så fick jag berätta från egna erfarenheter hur det är och har varit för mig i varje sak. Det är tungt att sitta i två timmar och prata om varenda liten detalj som jag har svårt med i mitt liv. Efteråt kändes det i hjärnan som jag tänker att det skulle kännas i kroppen efter att ha sprungit från Luleå till Uppsala. Ungefär. 

 

Är väldigt mycket som händer i mitt liv just nu, eller snarare kanske det är så att jag inte har någon energi. Orkar på en höft jobba och sova. Laga mat gör jag ibland, den senaste veckan alltför sällan! Iallafall, det kommer att komma upp mer här, om resten av utredningen och tankar efter och sådär. När jag orkar. 

 

Ha det bra!

När jag kom hem från Norrland nu efter jul hittade jag ett stort tjockt kuvert på bland posten. Hann tänka 'vad är det nu för skräp som kommer?' innan jag såg att det stod Cereb på baksidan av det. Är alltså kallad till utredning den 4, 5, 6 samt 11 februari. Blandade känslor, mest nervös. Vet inte vad som ska hända om jag inte får någon diagnos. Vad är det då jag har?? Bara att vänta och förbereda mig mentalt nu..

 

Ha det bra! 

Jag är så glad! Fick nämligen brev från sjukhuset idag om att jag blivit uppsatt på väntelista. Ska ringa imorgon och se hur det blir med valfrihetsremiss (vi ska gå direkt till ett annat ställe då det är så lång väntetid i Uppsala)

 

Mer information kommer!

 

Ha det bra.

 

Nu är dagen.

Jag har väntat så länge på att få veta. 

På att få veta vad som är fel.

Och så är jag så rädd.

Känns som att jag ska få en dom. 

Känns som att de ska testa mig.

Känns som jag måste prestera.

 

 

Så många gånger har jag ställt frågan. Till mig själv, till mamma och till kompisar.

Nu är jag på väg mot svaret. Resan har börjat på riktigt. Jag är här för att få hjälp.

 

Jag vill det här. 

Jag vill lära mig mer om mig själv. 

Jag vill veta varför jag är som jag är. 

Jag vill att min omgivning ska förstå mig.

Jag vill fungera i vardagen. 

 

 

Jag har haft fullt upp i sommar och därför missat att blogga. Har inte heller haft något särskilt att skriva här. Är igång nu iallafall!

 

Jag har nämligen fått kallelse till psykolog på neuropsykiatriska och tiden är på måndag. Känner mig väldigt nervös inför det. Ska till min psykolog imorgon så får prata med henne och lätta på pressen. Ska be om att få en valfrihetsremiss för att slippa vänta i flera månader för att få påbörja min utredning. På det sättet kan jag välja ett ställe själv, där jag vet att det blir färdigt på en månad. Mer om det senare. 

 

Håll tummarna för att jag ska överleva måndagen åtminstone!