aspergerkampen.blogg.se

Klockan ringde 6.45. Tåget gick 7.19. Efter en halvtimme var vi i Stockholm, jag och mamma, och vi gick tillsammans till hennes jobb. Efter det gick jag vidare mot Cereb. Det som oroade mig mest just då var att jag skulle komma försent på grund av att jag aldrig gått den vägen förr. Tur att det finns smarta telefoner! 

 

Kom till Cereb 25 minuter innan nio, anmälde mig och satte mig ner och väntade. Försökte läsa en tidning men blev mest bara bläddrande. Kände mig lite för nervös och rastlös för att kunna koncentrera mig. Psykologer och läkare gick förbi och hämtade patienter och kaffe, jag undrade varje gång om det var hen som skulle ta sig an mig. Till slut kom en söt kvinna med lockigt hår och presenterade sig som Anna Axelsson.

 

Ett vanligt psykolog/läkarrum. Ett skrivbord med skrivbordsstol. En hylla med böcker och pärmar. Ett litet bort med två stolar på vardera sidan. Ett till litet bort, höjd som ett skrivbord med två till stolar. Utsikten bestod av gråa hus, grå himmel, gråa gator. Jag är inte så förtjust i städer. 

 

Anna började med att gå igenom hur hela processen skulle gå till, vad de skulle göra och vad jag skulle göra och vilken dag som var till för vad. Dagens session skulle användas till att gå igenom mina svårigheter och symptom som kan dras till Aspergers Syndrom. 

 

Detta möte var lite likadant som det jag hade i Uppsala i augusti 2013 inför utredningen. Punkt efter punkt gicks igenom. Hon tog upp symptom efter symptom och så fick jag berätta från egna erfarenheter hur det är och har varit för mig i varje sak. Det är tungt att sitta i två timmar och prata om varenda liten detalj som jag har svårt med i mitt liv. Efteråt kändes det i hjärnan som jag tänker att det skulle kännas i kroppen efter att ha sprungit från Luleå till Uppsala. Ungefär. 

 

Är väldigt mycket som händer i mitt liv just nu, eller snarare kanske det är så att jag inte har någon energi. Orkar på en höft jobba och sova. Laga mat gör jag ibland, den senaste veckan alltför sällan! Iallafall, det kommer att komma upp mer här, om resten av utredningen och tankar efter och sådär. När jag orkar. 

 

Ha det bra!

När jag kom hem från Norrland nu efter jul hittade jag ett stort tjockt kuvert på bland posten. Hann tänka 'vad är det nu för skräp som kommer?' innan jag såg att det stod Cereb på baksidan av det. Är alltså kallad till utredning den 4, 5, 6 samt 11 februari. Blandade känslor, mest nervös. Vet inte vad som ska hända om jag inte får någon diagnos. Vad är det då jag har?? Bara att vänta och förbereda mig mentalt nu..

 

Ha det bra! 

Fick idag brev från Cereb i Stockholm där det stod att de mottagit en remiss för utredning och att jag kommer bli kallad dit. Det var skönt, då vet jag i alla fall att de fått remissen och att de tagit sig an mig på något sätt. Nu är det väl bara att vänta... 

 

Många saker har varit jobbiga den senaste månaden, har märkt en del större saker jag har problem med. Saker som inte bara drabbar mig själv som att lappar kliar eller att jag hör ljud som andra inte hör. På jobbet till exempel, när något ändras drastiskt (oftast händer det inget vid små ändringar, sådana dyker upp hela tiden när man jobbar på hemtjänst) så tar det liksom stopp i min hjärna och jag kommer inte vidare förrän jag har koll. Det i sin tur kan drabba vårdtagarna. 

 

Sen också när chefen tar upp saker med mig, så tar jag det så bokstavligt så att jag tänker mig tokig på det. Självkänslan och självförtroendet får sig rejäla törnar.

 

Andra saker är om jag till exempel har gäster, att jag kan verka så strikt med regler för att något stör mig så mycket så det gör ont i mig. Någon råkar sätta skorna lite fult och jag ryter. Vi lagar mat tillsammans och de får bara höra vad de gör fel. Jag märker ju att jag har de här svårigheterna, men det är så svårt. Det är inte lätt att bara strunta i sådana saker. De fastnar i hjärnan och liksom sväller och sväller. Det känns ungefär som att huvudet ska sprängas vilken sekund som helst.

 

Det känns jobbigt att veta att jag har de här problemen utan att veta om jag har AS eller inte, och för människor jag inte känner så bra orkar jag inte förklara. De flesta nära mig vet att jag håller på och ska ha utredning, så de vet ju om vad mina problem är/kan vara. Många gånger har jag skrämt iväg människor på grund av min allt-eller-inget-egenskap. Känns sorgligt. 

 

Ska bli skönt att få upprättelse och kunna förklara varför jag är som jag är. (utan att skylla på AS såklart, men bara för att förklara.)

 

Det var lite tankar. 

 

Ha det bra!

Jag är så glad! Fick nämligen brev från sjukhuset idag om att jag blivit uppsatt på väntelista. Ska ringa imorgon och se hur det blir med valfrihetsremiss (vi ska gå direkt till ett annat ställe då det är så lång väntetid i Uppsala)

 

Mer information kommer!

 

Ha det bra.

 

Nu är dagen.

Jag har väntat så länge på att få veta. 

På att få veta vad som är fel.

Och så är jag så rädd.

Känns som att jag ska få en dom. 

Känns som att de ska testa mig.

Känns som jag måste prestera.

 

 

Så många gånger har jag ställt frågan. Till mig själv, till mamma och till kompisar.

Nu är jag på väg mot svaret. Resan har börjat på riktigt. Jag är här för att få hjälp.

 

Jag vill det här. 

Jag vill lära mig mer om mig själv. 

Jag vill veta varför jag är som jag är. 

Jag vill att min omgivning ska förstå mig.

Jag vill fungera i vardagen. 

 

 

Jag har haft fullt upp i sommar och därför missat att blogga. Har inte heller haft något särskilt att skriva här. Är igång nu iallafall!

 

Jag har nämligen fått kallelse till psykolog på neuropsykiatriska och tiden är på måndag. Känner mig väldigt nervös inför det. Ska till min psykolog imorgon så får prata med henne och lätta på pressen. Ska be om att få en valfrihetsremiss för att slippa vänta i flera månader för att få påbörja min utredning. På det sättet kan jag välja ett ställe själv, där jag vet att det blir färdigt på en månad. Mer om det senare. 

 

Håll tummarna för att jag ska överleva måndagen åtminstone!

Ska då se till att fixa layouten på denna min nya blogg. 

 

För att ge en liten snabb bild av situationen så misstänker jag att jag har Aspergers syndrom (AS)(och jag tänker inte säga att jag LIDER av AS, det finns både bra och dåliga sidor av det), och väntar på att bli kallad för utredning. Kommer att skriva mer om min situation, vad jag har för symptom och hur det går vidare vid utredning och så.

 

Finns det frågor så är det bara att ställa dom, jag svarar gärna! 

 

Ha det bra så länge! :)